At World’s End. Hemma på soffan med min dator och i mina tankar leksaksfilosofer.

Jag tycker det är lite knäckande med aha-upplevelser. De är liksom bundna till att vara ens egna. Man kan ju inte dela dem med någon annan. Som att försöka förklara för någon stackars ovetande hur choklad smakar. Det är ju omöjligt, förutsättningarna finns liksom inte där. Varken timingen eller miljön eller något annat.

After negotiating with myself for a while about this, typing and deleteing, I’ve decided to rest my case. Det blev för många invecklade perspektiv, men någon annan är så hjärtligt välkommen att spinna vidare! I’m out for this round. Nu ska jag fortsätta med mina musikaliska upplevelser, jag behåller dem för mig själv denhär gången. 😉

Hejsolivej!

Annonser