Äntligen. Igår kväll skickade jag ett meddelande till mon Cheri i Vasa och sade att jag är lycklig, men att jag tappat bort stinget, avtrubbad helt enkelt. Livsgnistan är inte där var den brukar vara. Dagarna suddas samman och jag har svårt att vara helhjärtad i det jag gör. Eller känna av den där innerliga tacksamheten och förnöjsamheten som jag brukar när jag väl lyckas med någonting. Och uträttar saker, det gör jag minsann. Förberedelsetiden och morgondagen ryter i mitt huvud. Var finns off-knappen?

Nu sitter jag i vår vita fåtölj, sjuk i stegring, men med lite lättare hjärta. Mera närvarande i Denna Stund än på länge. Jag ska nog locka fram passionen igen, snart ska våra vägar mötas igen.

Annonser