Gott folk. Idag frågade en tjej mig om min blogg. Hon utgick ifrån att den är en reflektion på min livssyn. Att jag försöker peka på livets skönhet så som jag ser det. Hur gör jag det? Minst sagt ärad att någon frågar mig. Wow, only God knows and He knows I’m doing a sufferable job. Alltså inte så bra. Men jag har väl lärt mig några knicks längs vägen.

För ett par år sedan bestämde jag mig för att jag inte vill se tillbaka på livet som var och märka att jag slösat och glömt bort att leva vissa dagar. Jag ville inte ha luckor i mitt liv. Denna insikt damp ner som ett plankrasch i famnen på mig och sedan dess har jag försökt nå denna drömvision. Exempel på mina försök kommer utan vidare fram här – detta är min dagbok, som jag själv kan se tillbaka på och påminnas om vad som är bra, vad som fick dagen att le och ljuset att lysa lite extra vackrare just den dagen, det året. Livet är en vacker fest och påminnelser om det finns överallt, oftast i de allra minsta, oväntade ställen. Det gäller bara för oss att hitta dem.

Som Felix-reklamen på TV resonerar: ”Vi mår som bäst på vardagen, de mest förunderliga sakerna, de händelser som vi minns, sker oftast på vardagen.”

Tänk på att största delen av ditt liv ÄR VARDAG. Och ändå är det tänkt att vi ska njuta av varendaste dag. Åtminstone i någon dos.

Annonser