Jag blev overtygad om att komma pa ett sallan eller aldrig evenemang i fredags i byns lilla anglikanska kyrka. En instrumentalisk konsert med delar fran New Cologne Philharmonic Orchestra representerade. Atta personer med strakintrument i handen. Att lyssna till Vivaldis fyra arstider fran andra bankraden var definitivt nagot att satta pa things-to-do listan. Check. Vantade med spanning pa ”Vintern” min favorit (har t.o.m. nan gang funderat over hur man skulle kunna headbanga till detta stycke). Nu blev det ju da inget headbangande, utan bara stangda ogon och kalla karar. En resa i tankarna, definitivt.

”Hur far han violinspel att se sa agressivt maskulint ut…?”

”Med sina miner talar de ett sprak som ingen i publiken kan forsta. Inside joke har, inside joke dar. En blick och ett leende. Haha. Och jag fattar ingenting…”

Ett av de mer random sakerna jag gjort under min resa. Let’s keep ‘em coming! More randomness please.

Ps. NCPO skulle upptrada pa Operahuset i Sydney nasta dag. Fatta.

Annonser