Jag har funnit en ny idol. Hon är 11 år gammal och inte ens verklig. Men hon säger det mest förtjusande sakerna och ger smeknamn åt den vackra naturen. En besläktad själ, kära romantiska Anne.

Och om jag går ut och bekantar mig med alla björkarna och blommorna och fruktträden och bäcken, så kan jag inte låta bli att bli kär i dem… Jag vill så hemskt gärna gå ut, men det är nog bäst att jag inte går. Vad är det för mening med att tycka om saker, om man genast ska ryckas ifrån dem? Och det är så svårt att låta bli att tycka om saker, inte sant?

Anne på Grönkulla


Annonser