Nu är det så här att jag är en 22 år vuxen kvinna som älskar country pop fenomenet Taylor Swift. Jag har lärt mig av erfarenhet att man kan vara lika mycket into heavymetall som man kan vara into en oskyldig pop prinsessa. Och det har gjort att jag inte skäms för att säga det.

Country är så rackarns bra musik av ett och fler olika skäl – har ni någonsin tänkt på låttexternas karaktär inom countryn till exempel? Det är den enda musikstilen där man verkligen berättar en historia. Beskriver ett händelseförlopp. Soul stuff. Country is the story-telling music. Det finns egentligen inga andra stilar som man kan para ihop med countrytexter och få det att fungera. Nothing else could really pull it off! Folk relaterar till dessa historier om livet och att det är en del av genrens framgång är jag helt ense om.

Jag skulle aldrig skriva sådana rakt på sak låttexter. Det ska finnas utrymme för tolkningar om det är jag som sitter bakom pennan eller tangentbordet nuförtiden. Men jag lyssnar så väldigt gärna till Taylor, Shania, Keith, Rascal, Dixie Chicks osv. Vid första anblicken verkar musiken ytlig med förutsägbara melodier och texter. Och vid andra anblicken. Men efter ett par gångers repeat är jag hooked. De sjunger om sånt som jag känner till. Teman som vi alla vet någonting om. Kärlek, liv, död, smärta, svek, förlåtelse.

När det kommer till Taylor, så är hon ju bara för söt och ung och som en öppen bok. Det är ett faktum att hennes album är hennes dagböcker och i ”Speak Now” nyaste plattan har sånger om hennes förhållanden till John Mayer, Taylor Lautner och Kanye West-incidenten redan spelats på repeat många gånger om i detta flickrum.

20-åringen kan skriva och låt mig betona att tjejens tredje album kom ut i förra veckan… Sällsynt mognad, ärlighet, självinsikt, vänligheten själv och förstås en massa löövsångs och där har ni Taylor Swift.

Enchanted

Annonser