Archives for category: Musik

Vacker sång, vacker kinematografi & vackra män.

Negativt? Positivt? Jag vet inte hur det ordet ringar i era öron, men efter att ha rundat olika konferensarrangörer under en heldag i Helsingforstrakten, känns det mer än okej. Jag skulle ju rentav kunna tänka mig att arbeta med det jag studerar.

Jisses så mycket Ray Lamontagne det har blivit på sistone. Har ni någon favoritsång av Herra Reino?

Min replay sång just nu: Let it be me.

Roligt uttryck. Det ska användads i följande blogginlägg.

Det känns som att det här kan bli långt, I’m just saying… Jag sitter här laddad; pyjamabyxor och duntäcke. Välkommen in i min värld, ifall du törs.

Förutsatt att du följt med tidigare, vet du på ett ungefär vad som väntar dig när du klickar dig hit till min hörna av blogosfären. Jag är inte så invecklad (ska hon säga…) det finns några få teman som får mig att dra igång. Musik. I min värld ska den ges vidare, den ska delas och bli till glädje eller incitament för andra och för en själv.

Idag vill jag dela med mig delar av ett album. Någon gång under året 2010 lyssnade jag på första sången av detta album för att sedan kasta det åt sidan. Igår visade det sig att den första sången inte på hästlängder gör resten av albumet rättvisa. Härligt va?! Min upptäckt gjorde mig förstås inspirerad att dela lite tankar och texter med er. Ni är säkert bekanta med ett begrepp som tajming. Ibland av mystiska skäl som vi inte förstår, fördröjs ett möte med musik. Och vi förstår att så var det meningen. Vi behövde lite tid.

If it all just happened overnight you wouldn’t know how much it means. If it all just happened overnight you would never learn to believe in what you cannot see.

The story of my life. En styrka hos författaren är att hon känns så genomsyrad av äkta down-to-earthness. Och hennes förmåga att sjunga om banala saker utan att det känns banalt. Den här sången ”Overnight” kom så i rätt tidpunkt i mitt liv.

”Somewhere down the road” heter plattan och jag är så glad. Det har gått mera än tio år sedan hon släppte mitt absoluta favoritalbum av henne och komiskt nog finns det ett par låtar från just det albumet ”Behind the eyes” på den här skivan också. Go figure. Jag älskar musik som handlar om resor och så skulle jag beskriva innehållet av sdtr.

I’ts a dance, it’s a balance of holding on and letting go.

En kvinna som tror på Gud, men som inte låtsas som om hon inte är svag, som om hon inte hade hemligheter, som om allting alltid är fantastiskt. Jag vill bli som hon. Trovärdig, men alltid hoppfull. Ärlig, utan att kännas som den som tvättar sina underkläder i offentligheten. Någon som man skulle vilja ha en kopp kaffe med.

Det här inlägget borde verkligen inte få heta Getting to the meat of the sandwich eftersom det tar evighetslänge för mig att komma till hjärtat i saken. The meat of the sandwich is att jag blev glatt inspirerad och peppad av Amy Grants nyaste ”Somewhere down the road” och kanske du också kan bli det.

Somewhere down the road there’ll be answers to our questions. Somewhere down the road though we cannot see it now. Somewhere down the road you will find mighty arms reaching for you. And they will hold the answers at the end of the road.

Watch her run

Can you feel it?

Nu är det så här att jag är en 22 år vuxen kvinna som älskar country pop fenomenet Taylor Swift. Jag har lärt mig av erfarenhet att man kan vara lika mycket into heavymetall som man kan vara into en oskyldig pop prinsessa. Och det har gjort att jag inte skäms för att säga det.

Country är så rackarns bra musik av ett och fler olika skäl – har ni någonsin tänkt på låttexternas karaktär inom countryn till exempel? Det är den enda musikstilen där man verkligen berättar en historia. Beskriver ett händelseförlopp. Soul stuff. Country is the story-telling music. Det finns egentligen inga andra stilar som man kan para ihop med countrytexter och få det att fungera. Nothing else could really pull it off! Folk relaterar till dessa historier om livet och att det är en del av genrens framgång är jag helt ense om.

Jag skulle aldrig skriva sådana rakt på sak låttexter. Det ska finnas utrymme för tolkningar om det är jag som sitter bakom pennan eller tangentbordet nuförtiden. Men jag lyssnar så väldigt gärna till Taylor, Shania, Keith, Rascal, Dixie Chicks osv. Vid första anblicken verkar musiken ytlig med förutsägbara melodier och texter. Och vid andra anblicken. Men efter ett par gångers repeat är jag hooked. De sjunger om sånt som jag känner till. Teman som vi alla vet någonting om. Kärlek, liv, död, smärta, svek, förlåtelse.

När det kommer till Taylor, så är hon ju bara för söt och ung och som en öppen bok. Det är ett faktum att hennes album är hennes dagböcker och i ”Speak Now” nyaste plattan har sånger om hennes förhållanden till John Mayer, Taylor Lautner och Kanye West-incidenten redan spelats på repeat många gånger om i detta flickrum.

20-åringen kan skriva och låt mig betona att tjejens tredje album kom ut i förra veckan… Sällsynt mognad, ärlighet, självinsikt, vänligheten själv och förstås en massa löövsångs och där har ni Taylor Swift.

Enchanted

Jag som bara typ älskar musik OCKSÅ. Ville dela med mig till er rara läsare sköna låtar att njuta av denna månad. Muse, Hawksley Workman, Hurts, Lykke Li m.fl.

October tjugo100tio

Ett litet tack är väl på sin plats. Fortsätt att titta in!

Lyssna.

Circus – Eric Clapton

Bit by bit.

I’ve realized.

That’s when I need them.

Bit by bit.

I’ve realized.

That he was here with me.

I looked into my father’s eyes.

Godhet i en 58-årig karl. Citerar Annina: Man blir ju så glad när män bär byxor som sitter.

Att gå på konsert är som att gå på lovsångsmöte. Jag blir så väldigt tacksam. Sitter med öppna händer och känner bara Kärlek.

Här kommer en SUPERbra sång jag hörde för första gången på Pilates idag!

Imorgon har stor potential att bli en Helt JubelBra Dag med Systrar, Middag, Style, Capital City och Live Musik något väldigt nära det här.

Rapportera kommer jag att göra väl tillbaka. Det kan jag lova. Vacker helg tillönskas er alla! xo

Dagens låt


%d bloggare gillar detta: