Idag steg jag upp på sena förmiddagen och åt morgonmål i soffan. Solen såg så vacker ut på våra torkade rosor att jag beslöt mig för att stanna hemma från skolan för att se på dem lite till.

från mig till dig.

Roligt uttryck. Det ska användads i följande blogginlägg.

Det känns som att det här kan bli långt, I’m just saying… Jag sitter här laddad; pyjamabyxor och duntäcke. Välkommen in i min värld, ifall du törs.

Förutsatt att du följt med tidigare, vet du på ett ungefär vad som väntar dig när du klickar dig hit till min hörna av blogosfären. Jag är inte så invecklad (ska hon säga…) det finns några få teman som får mig att dra igång. Musik. I min värld ska den ges vidare, den ska delas och bli till glädje eller incitament för andra och för en själv.

Idag vill jag dela med mig delar av ett album. Någon gång under året 2010 lyssnade jag på första sången av detta album för att sedan kasta det åt sidan. Igår visade det sig att den första sången inte på hästlängder gör resten av albumet rättvisa. Härligt va?! Min upptäckt gjorde mig förstås inspirerad att dela lite tankar och texter med er. Ni är säkert bekanta med ett begrepp som tajming. Ibland av mystiska skäl som vi inte förstår, fördröjs ett möte med musik. Och vi förstår att så var det meningen. Vi behövde lite tid.

If it all just happened overnight you wouldn’t know how much it means. If it all just happened overnight you would never learn to believe in what you cannot see.

The story of my life. En styrka hos författaren är att hon känns så genomsyrad av äkta down-to-earthness. Och hennes förmåga att sjunga om banala saker utan att det känns banalt. Den här sången ”Overnight” kom så i rätt tidpunkt i mitt liv.

”Somewhere down the road” heter plattan och jag är så glad. Det har gått mera än tio år sedan hon släppte mitt absoluta favoritalbum av henne och komiskt nog finns det ett par låtar från just det albumet ”Behind the eyes” på den här skivan också. Go figure. Jag älskar musik som handlar om resor och så skulle jag beskriva innehållet av sdtr.

I’ts a dance, it’s a balance of holding on and letting go.

En kvinna som tror på Gud, men som inte låtsas som om hon inte är svag, som om hon inte hade hemligheter, som om allting alltid är fantastiskt. Jag vill bli som hon. Trovärdig, men alltid hoppfull. Ärlig, utan att kännas som den som tvättar sina underkläder i offentligheten. Någon som man skulle vilja ha en kopp kaffe med.

Det här inlägget borde verkligen inte få heta Getting to the meat of the sandwich eftersom det tar evighetslänge för mig att komma till hjärtat i saken. The meat of the sandwich is att jag blev glatt inspirerad och peppad av Amy Grants nyaste ”Somewhere down the road” och kanske du också kan bli det.

Somewhere down the road there’ll be answers to our questions. Somewhere down the road though we cannot see it now. Somewhere down the road you will find mighty arms reaching for you. And they will hold the answers at the end of the road.

Under de två senaste dagarna har jag två gånger glömt glögg i mikron. Samma glas glögg. Första gången fick den stå där över natten, den andra gången bara några timmar.

Känns bra det här.

Nu ska jag se på kanske det bästa TV-programmet som finns, Extreme Makeover Home Edition. Jag menar OMG jag vill bli en bättre människa.

This is no joke.

Make me an interior designer and employ me, EMHE. Pleease.

Det var du som började.

Det är jag som aldrig kan sluta.

Gick vilse i dina händer,

hittade aldrig ut.

Ikväll blev jag klar. Avslutat-projekt-känslan infann sig och jag är stormförtjust. Här kommer en lillajulsklapp Babysister!

It’s been long a-coming…

Kvällens välsignelse var lika med en riktigt ordentlig hederlig tjejkväll. Jag tänker på er, du med din Alldeles Unika Oersättliga Skönhet. William Blake slår huvudet på spiken och temat heter skönhet. (Ni har kanske märkt, I’m a bit obsessed by it, but I have my reasons…) Det framträder nästan överallt, i musiken, i en påfågels stolthet, ett lejons vrede, i glädjetårar, i skratt när allt omkring är sorg, och i Dig.  You my dear are :

a portion of eternity too great for the eye of man.

En lördagshälsning till alla Kvinnor där ute!

Den här veckan fick jag äntligen ta fram och vädra min lilla Nikonkompis. Fotade lite CV bilder åt Henni och sedan var det hennes tur att stå bakom kameran. Så roligt att ha en porträttkompis!

Watch her run

Can you feel it?

Känns bra med ledig dag när man får göra sådant man gillar. Hela dagen.

By the River

Captured in Äkäslompolo, Finnish Lapland. 29.10.2010

%d bloggare gillar detta: